Bokashi

Jag luktar kräks. Idag var dagen då jag bestämde mig att ta tag i mitt liv, eller öh jag menar bokashihinkarna som stått fulla hemma hos oss sedan förra säsongen. Hinkarna kan stå fulla ett år innan de blir förstörda så jag hade kanske två månader på mig, men det var helt enkelt god tid. Dessutom har jag inte tömt dem på vätska kontinuerligt, därav den ohärliga doften. Det första jag gjorde var att tömma dem på vätska, vätskan spädde jag sedan ut med vatten och vattnade på kolonilotten med. Vätskan ska spädas 1 till hundra, alltså 1 dl till 10 liter. Komposten ska grävas ned minst 10 cm, gärna djupare om det finns djur som kan tänkas gräva upp den. Jag grävde ned den ca 30 cm. Bokashin behöver ligga i jorden och godda till sig i minst två veckor innan man kan plantera, materialet är än så länge för surt för växterna. Det kändes lite otillfredställande att öppna hinkarna när grönsaksspillet nästintill ser intakt ut, men det är nu när det kommer i jorden det förhoppningsvis börjar hända saker. Nu är det två veckors väntan innan det blir planteringsdags! Läs tidigare inlägg om uppstarten av bokashin här och här. Om efterjäsningen här.

Spindelinvasion

Igår på jobbet fick jag rädda inte mindre än 4 spindlar från skrikande kollegor och elever. Eller om det nu var kollegorna och eleverna jag räddade. Jag vet inte varför det var spindelinvasion just igår, men på lotten finns det också gott om spindlar vilket glädjer mig. Förutom spindlarna så finns det fullt med daggmaskar i jorden. Pelle grävde om komposten i veckan och där var det en hel koloni som fick flytta med jorden till en odlingslåda med kålplantor. Ett litet klagomål jag har på spindlarna är dock att de aldrig står still när man ska fota dem. Jag är snäll, jag looovar!

Efterjäsning

Igår kom vi hem från Köpenhamn och jag har fantastiska saker att berätta, varför kommer då ett inlägg om en gammal kompost? Jo de andra sakerna är så otroliga att de inte går att skriva ned på den korta tid jag har innan jag ska iväg och träffa lite vänner, alltså mer om Köpenhamn sedan. Den som väntar på något gott…har aldrig förstått varför man måste vänta på det goda och nu måste vi vänta två veckor på att vår första bokashihink ska efterjäsa. I dag slängde jag ned sakerna i kylen som blivit övergivna när vi drog till Köpenhamn och därmed var vår första bokasihink full. På med lite strö och locket och nu ska den alltså efterjäsa innan man kan använda dess innehåll. Jag passade också på att tappa ur vätskan ur hinken vilket jag inte gjort tidigare och det blev cirka fyra deciliter med vätska. Jag är ruskigt nöjd över att vi kostade på oss hinkar med tapp så vi slipper lägga i tidningar för att suga upp vätskan, det var supersmidigt att bara öppna kranen och tömma. Men det här med att bokahikomposten inte ska lukta stämmer inte upptäckte jag när jag öppnade kranen, det luktade kräks. Fränt kräks. Men okej, det luktar inte ifrån hinken och det luktar inte när man öppnar hinken bara när man tömmer vätskan. Ströet luktar för övrigt jäst vin, men eftersom vi förvarar det i en burk så luktar det också bara när man öppnar burken och den lukten är lite mer uthärdlig än kräks. VAd jag ska göra med vätskan är ännu oklart, den är tappad på en flaska och står under diskbänken och väntar på sitt öde. Man ska kunna använda det som näring tror jag, men jag återkommer om vad som händer med den. Då var det bara att vänta i två veckor på resultatet då.

Sniglar & snäckor

Vår täckodling och höga gräs attraherar som sagt var många sniglar och snäckor eftersom de är blötdjur. De är helt beroende av en fuktig miljö och då måste jag ju erkänna att vår lott är ett paradis. Deras kroppar utsöndrar ett slem som håller dem fuktiga. Snäckorna kan dessutom ta skydd mot sol och vind inne i skalet.

Jag har läst på lite kring hur man ska förhindra och/eller förinta dem. Alternativet jag är minst sugen på är nog att samla in dem för hand, är det mördarsniglar (som jag inte sett att vi har än) ska man klippa dem eller hälla hett vatten över dem. Sedan kan man lägga ut äggskal som jag tror jag skrivit om tidigare men som vi inte har lyckats få fungera. Kalk och sågspån ska ha samma effekt men vid regn minskar effekten och man kan få fylla på. De allra senaste från forskare i Österrike är att använda sig av hästkastanjer och dess skal, man mal dem och lägger ut en linje kring det man odlat precis som med äggskal, kalk och sågspån. Men det får jag prova nästa säsong eftersom det inte finns så gott om kastanjer just nu. Ska försöka komma ihåg att plocka kastanjer i höst och spara till i vår. Jag har också tidigare skrivit om att man kan få bort dem med hjälp av rabarberblad som kokas i vatten och sedan så ska man spraya vattnet på växterna, men man ska också kunna göra en sörja av rabarberna och lägga ut. Framförallt mördarsniglar ska lockas till öl eftersom de har en stark doft, om man gräver ned en skål med öl så funkar det som en fälla, men man får byta ut ölen efter två dagar eftersom doften försvinner. Eller så är man riktigt hardcore och skaffar sig en anka. Dessvärre får vi inte ha djur på vår kolonilott och dessutom vet jag av erfarenhet att sniglar inte är det enda ankor tycker om i ett grönsaksland.

Sniglar och snäckor är Polyfaga alltså äter de mycket olika saker, olika växter, frön, växande saker och halvförmultnande saker. Ja i stort sett allt som finns i en trädgård eller mer bestämt vår kolonilott. Med sin vassa tunga raspar den i sig maten så det bildas hål i växternas blad och det är alltför vanligt förekommande på våra växter. Att de är hermafroditer och både hanar och honor kan lägga flera hundra ägg efter en parning gör ju inte utrotningen av dem lättare. Eller utrota dem helt och hållet vill jag förstås inte, jag förstår ju att de har en viktig funktion vid lotten, jag har bara svårt att sätta mig in i vilken. De äter mina växter och bajsar ut näringsrik jord? Nej tack jag har precis köpt en Bokashikompost! När jag söker på sniglar får jag dessutom av någon anledning nästan endast upp hur man utrotar dem och inte vad deras nytta är, vilket sammanträffande! Sniglarnas bajs innehåller näring, det kunde jag lista ut, men deras slem är tydligen också bra för jordstrukturen, vilket jag måste erkänna att vi behöver i Uppsalas lerjord. En överenskommelse att de är välkomna så länge de stannar i komposten vi har på lotten skulle jag kunna gå med på, och där finns ju egentligen allt de behöver. Annars bussar jag grodan på dem. Apropå grodan så läste jag ett tips att ”hålla ordning” i trädgården kunde förebygga att man fick sniglar eftersom de då inte hade något att gömma sig under. Då skulle vi kanske ta bort vår låda som ligger vält så att man öppnar locket på sidan. Det lock som står halvöppet och skyddar ett antal sniglar och snäckor, vilket man ser varje gång man öppnar det. Men där bor ju också grodan och den vill vi ju ha kvar. För övrigt bra val av grodan att bosätta sig där det kryllar av sniglar, middagen är serverad.

Uppstarten av Bokashi

Jag började min morgon med att starta upp vår första hink med Bokashi, en kökskompost. Först hällde jag lite av Bokashiströet i botten där det ligger en sil i hinken. Silen ska hindra komposten från att bli för blöt, vätskan kan rinna ned så att den inte nuddar komposten. Sedan finns det en kran nederst på våra hinkar så att man kan tömma ut vätskan och använda den som näring. Vätskan ska tömmas några gånger i veckan men det brukar ta några dagar innan det kommer någon vätska. Jag pratade med en lottgranne som introducerade Bokashi för mig och hennes hade inte vätskat alls och detta var i början av hennes process tror jag. Så hur blött det blir beror nog helt enkelt på vad man stoppar i hinken. Efter ströet hade jag i lite allt möjligt som låg i vår diskho, vitlök-, lök- och rädisblast, vissna rosor, rädisor med mera och så lite strö igen. Man fick med en skiva med ett litet handtag på i startkittet som ska användas för att pressa ned komposten så att det ligger mer packat och inte är en massa luft mellan det som komposterats, det ska hjälpa till att påskynda processen. Nu är första steget taget och nu återstår att fylla hela hinken sakta men säkert. När den är fylld ska den stå och efterjäsa i två veckor innan man ska använda innehållet.

Bokashi

Det skulle ju byggas en spaljé idag och rensas ogräs, lite ogräs hanns med men inget byggande blev gjort. Vi har haft fullt upp med annat, tillexempel köpt en lådcykel och sedan söndagscyklat omkring på den (eller det är väll egentligen Pelle som har cyklat och jag som suttit i lådan och skrikit och fnittrat som ett barn), hämtat ett startkitt med Bokashi som kommit med posten, och nu sitter vi på balkongen, äter biggaråer och läser på om hur vi ska sätta igång vårat kompostsystem. Självklart har vi läst en hel del om det innan, men här kommer lite info för dig som kanske är nyfiken. Bokashi är ett kökskompostsystem, där man med hjälp av Bokashiströ sätter igång processen i det man komposterar för att sedan gräva ut det i sitt land. Det är mikrober i ströet som omvandlar matresterna till jordförbättring. Man kan kompostera allt från köket, grönsaker, mejeriprodukter och även kött.Man lägger det i en tätslutande hink och har på strö och så ska processen börja. Komposten kommer att vätska så om man inte har en hink med tapp i botten så kan man lägga i tidningar som suger upp vätskan så att det inte blir för blött. Vi köpte hinkar med tapp så att vi kan ta tillvara på vätskan som ska fungera som näring. Vi ville prova detta eftersom vi varit lite dåliga på att få med oss komposten ned till lotten, den ligger i en påse och luktar illa och slängs tillslut. Nu kan vi bara ha ned det i hinken på direkten och när hinken är full tar vi nästa hink, för då ska den stå och vila innan den kan användas.
Vi köpte vår på Bokashis hemsida, där kan man också läsa mer om hur det funkar. Men precis när vi fått meddelande om att vår leverans kommit såg jag att de fanns på Odlingsboden i Uppsala också.